Men jag kommer inte ens upp på Facebook på jobbet!

Jag läste just en artikel i DN som handlade om sociala medier som ett eventuellt säkerhetshot. Tydligen är svenska företag oförberedda på hur de ska hantera det faktum att anställda statusuppdaterar på Facebook, eller sprider företagshemligheter via Twitter. Ett av företagen som står för undersökningen är Combitech och enligt dem saknar 44 % av företagen helt någon policy för hanteringen av sociala medier på arbetsplatsen.
Pernilla Rönn, resultatsenhetschef på Combitech menar att detta är en generationsfråga. Numera, när allt inte finns i papper och pärmar, hör vi affärssnack på tunnelbanan och bussen, samtidigt som vi kan följa allt annat juicytalk på våra sociala sajter.

Men är detta verkligen något nytt? Där jag arbetar får varje person som kommer in lära sig om vikten av att berätta rätt sak på rätt plats. Om man dessutom har insikt nog att tänka ett steg längre, vet man att de som kan hålla på viss information oftast kommer längre än de som känner behov av att hela tiden dela med sig.
Min första tanke blir "du måste skämta." Få saker gör mig så irriterad som att använda "dagens ungdom"- argument så fort en frågeställning som inte behandlats tidigare kommer upp. Människors önskan att vara den som kommer först med information går förmodligen att härleda tillbaka till -ja, välj själv! Dessutom ser jag inte problemet. På mitt arbete är både Facebook, Twitter och Youtube spärrat. Personligen tycker jag att det är fruktansvärt tråkigt, men det är ju ett väldigt effektivt sätt att begränsa antal vägar för information att spridas. Om vi sedan vill statusuppdatera om kollegorna på fritiden, då är vi inne på en helt annan problematik. De problemen har dock ingenting med generationstillhörighet att göra, utan snarare hur företaget leds. Företagslojalitet är ingenting som automatiskt uppstår bara för att du börjar arbeta. Det är en kombination av vår egen känsla av tillhörighet och viljan av att få en större del i sammanhanget. När vi strävar efter detta blir intresset för skvaller och att krackelera fasader väldigt litet.

Så kanske är det fel att lägga ned miljontals kronor på att utarbeta policys om hur kollegor så effektivt som möjligt ska kunna skvallra på varandra. Kanske vore det bättre att lära chefer motivera anställda att vara lojala mot företaget och bygga både sin egen, kollegornas och arbetsplatsens integritet.


Ps! Att blogga är ju som att alltid få förstaplatsen på insändarsidan! ( Skillnaden är bara antal läsare för tillfället...)