Någon gång måste man börja

Jag förstod aldrig. Kunde inte sätta mig in i situationerna, eller fördelarna. Tyckte det skulle kännas som att läsa en gammal dagbok från när man var 11 år.

"Idag fick jag låna en penna av honom. Jag tror säkert att han tycker om mig."

Jag måste erkänna att orden inte kommer lätt, det är med en liten obehaglig känsla de första tangenttrycken låter sig knappas in, men jag tror att vi ska komma bra överens. Jag vill inte kalla mig stockkonservativ längre.

Inga beslut görs av en slump, varken bra eller dåliga och en lång rad till synes random events gjorde att jag just nu sitter och skriver. Skriver text som någon annan kanske läser, flyttar tankar från huvudet ned på papper med ett enda syfte -att så många som möjligt ska läsa dem. För det är vad allt detta handlar om. Antingen är man exhibitionistiskt lagd och vill att så många som möjligt ska få se den fantastiska varelse som är Jag, eller så är man ekonomiskt lagd och vill tjäna så mycket pengar som möjligt på det faktum att tankarna man har är intressanta.
- Jag är både och.

Jag fick en bok i födelsedagspresent. Jag fick den av en vän som jag på väg till jobbet påminde om att det var en mycket speciell dag idag. Han hade glömt bort och i ett infall av dåligt samvete och handlingskraft föreslog han att jag kunde komma med honom bort till Akademibokandeln för att välja en bok. Jag log lite, både för att jag var nöjd med att skapa det dåliga samvetet och för att jag skulle få en present.
Väl i bokhandeln visste jag precis vilken sektion han skulle gå till först. Vi är båda intresserade av biografier, reklam, marknadsföring och allmänt spännande människor man kan se upp till, så jag följde villigt efter i hopp om att hitta något som kunde ge en "aha-upplevelse".
Jag fastnade för en bok med en mycket talande framsida. Svart bakgrund med en logo som ingen kunde missa. Det var Google-koden av Andreas Ekström. Jag valde den för att jag fascineras av succéer. Hur företag som Google, Virgin, Apple, IKEA (jag kan fortsätta i evigheter) kan skapa sig en personlighet som vi konsumenter sedan lägger ned tid, pengar och kärlek på att mer eller mindre bli vän med. Jag förundras över det och jag vill veta hur de gör, så självklart ville jag ha den.
I boken kunde jag läsa om Larry Page och Sergey Brin, hur de hade byggt detta imperium från en liten skrubb på Stanford. Jag kunde läsa om nackdelarna -hur vi riskerar en total integritetskränkning då vi lämnar våra liv helt i Googles händer. Jag kunde läsa om fördelarna -hur vi kan använda oss av alla fantastiska (och gratis) tjänster som Google erbjuder, men framför allt läste jag om detaljerna. Kanske var jag inte den läsaren som Andreas Ekström hade hoppats på, självklart tyckte jag det var spännande att läsa om den etiska snarväg Google börjar leta sig in på, men det var inte det som gjorde starkast intryck.
Tjänster som AdSense och AdWord är för mig helt geniala. (och givetvis livsfarliga). Jag har ingenting att dölja, kan gärna ha videoövervakning på mig när jag går på gatan, bryr mig ganska lite om någon skulle scanna min inbox efter terrorhot, men jag ser självklart riskerna i det. Google börjar närma sig något som kan liknas vid en modern åsiktsregistrering och det är aldrig bra, men just nu, efter att jag gått in i godis affären, vill jag inte tänka på hur ont det gör att laga hål i tänderna.

Så därför tänker jag börja blogga! Jag vill se om någon vill läsa, jag vill se om google lägger in roliga annonser, jag vill se om jag kan lyckas i en genre där alla från fjortonåriga tjejer som skriver om Robert Pattison, till politiker som Barack Obama förmedlar budskap, vill synas.
Fast kanske kommer jag om en stund komma på att det är precis som att läsa min gamla rosa dagbok med ett litet hänglås från 1993.